De äldre paret i dörren bredvid oss hatar oss. Dom har klagat i månader på att dom tycker vi är högljudda, vilket vi absolut inte är. Droppen var endå för precis innan jul då dom skällde ut oss för att dom inte fick sova natten innan på grund av vårat partande. Grejen var att allt vi gjort kvällen innan var att vi kollat på en film och sedan lagt oss vid tolv tiden. Och kolla på film är typ allt vi gör på kvällarna och inte äns med hög volym. Om jag ligger på övervåningen brukar jag inte höra något alls från tvn nere, så det är ju konstigt att dom störs så himla mycket och musik spelar vi bara dagtid.
 Innan våran nyårsfest la vi en lapp i deras brevlåda om att vi skulle ha fest. Det här var alltså våran andra fest på ett halvår, vilket jag tycker är lite för ett kollektiv där alla är mellan 20 och 30 år. Vi hade inte hört något från dem tills den här helgen då vi fick ett argt brev i brevlådan. Där det stod att dom inte står ut med vårat oljud nätterna i ända och att vanligt folk ville sova  och att nyårsnatten varit förfärlig. Men kom igen. Om man får ha fest någon gång så måste det väl vara nyårsafton och vi var ju knappast ensamma om att ha fest i området. Det knäppa var endå att dom signerat brevet med alla lägenhetsnummer i våran länga, vilket vi tror är fejk. Eftersom alla andra är jätte trevliga mot oss och skickade fina julkort där dom hälsade oss välkomna till huset och aldrig klagat det minsta.
Hur som helst så vill våra grannar att vi ska bättra oss men svåra är ju hur. Gå och lägga oss klockan nio, aldrig komma hem sent från krogen eller kolla på en film. Tror inte äns vi får gå ner för trappen för att kissa om nätterna. Home sweet home.